en förbannad tanke...
gud va jag har blivit dålig på att skriva i bloggen nu ! det nästan stör mig en aning !
Imorgon är det torsdag, den efterlängtade dagen denna vecka ! åker hem till Örnsköldsvik över helgen då !! det känns verkligen som det behövs , har så himla mycket i huvudet som måste komma ut !!
jag har funderat på det här med fosterhem och familjerna som tar emot fosterbarn , hur ligger allt till? hur kan man bli godkända ?
om en familj inte tar hand eller har koll på de placerade, är det lämpligt då ?
om man bara bryr sig om sina djur , mer än barnen, är det lämpligt ?
om man känner sig som osynlig, och ignoreras, ska man vara kvar då ?
om man har problem , och bor där av en anledning, men mår sämre, funkar det då?
sen kommer ju då nästa fråga, om man inte trivs, vad fan ska man göra då?
om man är barn, och omringad av korkade översittande vuxna som ser en som en mytoman eller snorunge, hur får man dom och lyssna och inse att det händer på riktigt?
jag vet inte om det finns stackars krakar där ute som ställer sig själv dessa frågor gång på gång,
men jag tycker det är hemskt!
enligt mig är ordet "fosterbarn" ett vidrigt ned seende ord, man är ett "B" barn som antagligen är "mongo" och inte funkar i ett "svensson liv"... det är så himla synd att människor som ser sig själv som normala ser ner på dessa barn!
men egentligen ,vem vill inte bli fosterförälder? få ungefär 10 000 i månaden för att ha någon annans barn?
hallå , lät förtjänta pengar ! sen kan man slänga lite pengar åt ungen så den håller sig tyst och inte klagar...
pengar, dagens största problem !!
det värsta är att många tänker bara på pengarna, det är så hemskt så jag inte förstår det...
är det någon som då tänker varför barnet är där?
man kanske ska ge barnet den kärlek som den kanske inte fått av sin familj?
nej nej nej , vandrande dollar tecken !!
usch , jag blir så arg !
särbehandling i fosterhem finns också ...
vars ska den här världen rasa ? !
jag tycker man kan vända på saken , hur skulle DE ta saken om det handla om deras egna barn?
skulle dom sitta på möten och bara flina åt sitt barn och säga "det blir bra" med en blick tom av engagemang, när barnets tårar sprutar?
nej nej , skulle inte tro det !
men det är ju tydligen skillnad på barn och barn,
men det är ju tydligen skillnad på barn och barn,
eller?
Kommentarer
Trackback
