ordlös
vad ska man säga till någon det inte går att diskutera med ?
hur ska man komma fram till en lösning när den ena blundar för allt ?
hur ska man orka med alla motgångar när de översvämmar en ?
hur ska man kunna ha en normal konversation när den ena går emot ?

den som kommer på bra svar på dessa frågor får en stjärna i kanten ! *

alla hjärtans dag den fjortonde.. men hur kunde ja få det till att det är på lördag ? vad värdelös man är :P

till helgen nästa vecka så är planerna att jag ska träffa krille ! han kommer äntligen å hälsar på från gävle !! vi hade TÄNKT ta tassie en sväng å gå . krille saknar prinsessan så sjukt mycket å jag ännu mer... men nu ser vi hur det blir.. jag lära ju på något sätt FÖRTJÄNA att få ha min älskade en promenad... jag fattar inte hur man kan vara så otroligt känslokall?

den där hunden har mitt hjärta. vi skaffade henne tillsammans... bara för att man står som ägare på papprena betyder det inte att jag inte har känslor för henne...

alla dessa tränings stunder vi haft, alla mysiga stunder, alla gånger hon fått en att le genom tårar, alla gånger hon fått en att må så underbart mycket bättre trots man redan vart på topp ! hon har alltid funnits där ...tills nu när jag tydligen inte har någon som helst delaktighet i henne...

hade man gjort såhär med ett barn hade det inte varit acceptabelt... men ett djur är också ett liv... och en hund känner faktiskt igen människot...

fick ju ha henne någon timme förra helgen .. hon kröp nästan under skinnet på mig ... ha aldrig gråtit så mycket på länge kändes det som ... glädje tårar när hon bara låg i min famn å slickade på mig... sorg tårar när ja stoppade in henne i bilen och bara pussade mitt ansikte...
att sedan få höra att det var sista gången jag skulle få träffa henne tog priset... jag trodde inte på det, tror fortfarande inte på det...

jag vill kunna ha min bäbis ibland jag också ...
kan man inte få vara lycklig någon gång ?
när ska motgångarna ta slut egentligen ?

det är säkert skönt att känna en sådan makt att kunna krossa en människa så otroligt hårt så enkelt... men snälla... nästan ett år tillsammans ... var det såhär mycket som man kände ? var det detta värde man hade ?



MIN ÄLSKADE TASSIE <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0
Blogg listad på Bloggtoppen.se